CAMINANDO

Hösten 2023. Vi vandrar / promenerar vidare. 

Jag har alltså läst ca 4 år inom Medbogrinstitutet med boken CAMINANDO 1-4 som kurslitteratur. I höst har jag valt andra kurser och fortsätter med självstudier i till exemepl Youtube för att repetera och bli snabbare när jag pratar. Jag ska även ta sånglektioner och ett nygammalt intresse som jag hoppas kunna hålla på mer är dans och musik. Så gissa vad? Flamenco typ gymnastik. Nu under sommaren har jag sett många Flamenco videor och när man jobbar vid en datorskärm, infinner sig efter en stund en slags het längtan att sträcka på sig. Inte rulla ihop sig, kura krogryggig över tangentbordet utan en annan typ av rörelse. Många gymnastik lärare här omkring rekommenderar att vi tänjer nackmusklerna neråt-inåt, vi ska göra oss till små bollar på något vis. Jag tycker det känns lite Jantelag att ALLTID öva det, så nu är jag ute efter motrörelsen. Jag har sedan unga år kanske inte världens bästa hållning, men det är aldrig för sent att börja öva. En uppmuntrande video jag såg var om grundsteg i Flamenco, några fakta om varifrån dansen härstammar, tillsammans med uppmuntrande ord om att man inte alls behöver vara från Spanien eller Andalusien för att hålla på med Flamenco. Här omkring är Menuetter populära. Jag har sett en video om Tuckor-menuetten, en om Oravais-menuetten och så Munsala menuetten. Den sistnämnda dansades snabbast och mest livligt av de tre. Men varje gång en grupp folkdansare uppträder eller visar hur menuetten dansas, blir det förstås variationer. 

Detta gäller alltså även för en dans med kanske ännu längre tradition, Flamencon. Båda kan dansas av grupper, men Flamenco ger enligt mig, större utrymme för individuella uttryck och rörelser. Ofta är det några sångare eller en gitarrist bakom en dansör eller dansare. (Un bailador, Una bailadora.)

Just det ja: Det är inte så att det ska vara en dansös, eller flera kvinnor. Flamenco kan även dansas av en man eller flera män. 

Hur som helst. Jag trivs bra med att lära mig språk med hjälp av musik, är lite mindre på hugget genast någon lärare vill gå in på grammatiksidorna. Då känns det som att TRAGGLA. TUNGT: Min hjärna orkar inte riktigt hänga med där, när läraren pratar om presens, imperfekt, ackusativer och dativ former. Så att: Vi är alla olika, Jag har förstått det finns lärare som verkligen kan sina saker och gillar elever som LYSSNAR intensivt med ett äpple på bordet, typ. OCH markerar och...Jo. Men sådan var jag aldrig och fortfarande känner jag att det är IIIIIINt riktigt min metod för att lära mig ett nytt språk. 

Så nu sträcker jag på mig i smyg och återkommer!